Posted on

Ännu mer VAB och lyckopiller

I fredags började Anton äntligen bli piggare. Då hade jag fått en heldag med jobb på hela veckan. Sen i söndags åkte han på hög feber. Det var synd om både barn och föräldrar. Måndag och tisdag VAB-ade jag och var även lite småhängig själv med ont i halsen.

Idag har Johne VAB-at och jag har fått jobba. Tjoho! Nu är jag helt väck i skallen efter att ha suttit och organiserat datorn, mailen och dessutom färdigställt ett gäng prints. Börjar närma mig punkten där jag kan skicka till tryckeriet!

Förra veckan tog jag äntligen tag i min PMS (PMDD). Jag gick till en privat gynekolog som jag blivit tipsad om och fick genast förtroende för honom. Tillräckligt för att klara av en gynundersökning som visserligen innebar lite tårar före, men inga efter. Och det är väldigt mycket bättre än tvärtom.

Jag fick piller utskrivna, premalex, och de har fungerat helt fantastiskt bra! Ångesten höll sig helt borta (trots en del jobbiga situationer i veckan då jag ”borde” fått ångest) fram till mens, då jag slutade knapra, och inga överdrivet jobbiga biverkningar. Det enda är väl att jag kände mig lite kemiskt glad, som att det inte riktigt var äkta. Snacka om lyckopiller. Men hey, hellre lite kemiskt glad än totalångest 😀

Ångesten håller sig fortfarande borta vilket är så otroligt skönt. Att jag inte gjort detta tidigare. Det känns, för första gången på riktigt, som att vi faktiskt kommer kunna få tillbaka ett normalt liv. Och ett liv som kommer vara så mycket bättre än innan allt det här drog igång. För även innan jag gick in i väggen så var ju PMSen en jobbig faktor i livet, och nu försvinner den. Så JEJ för rätt hjälp!

IMG_9068

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 thoughts on “Ännu mer VAB och lyckopiller

  1. Visst är det sjukt skönt att slippa det värsta med PMS/PMDD. Jag käkar Citalopram 10mg. Blev så hungrig av Premalex 😉

    1. Ja verkligen! Tack för varningen med hungern. Ska hålla ögonen öppna. Jag gick ju upp massor förra året när jag åt sertralin, men å andra sidan är det svårt att veta vad som var sertralinets fel och vad som berodde på att jag helt enkelt mådde skit *tröstätare* 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *