Posted on

Den däringa väggen – del 2 impulser

Wow! Vilka fantastiska reaktioner jag fick på mitt första inlägg kring min sjukskrivning. Jag blir alldeles varm av fina kommentarer i alla möjliga kanaler. Tack för att ni delar med er av era egna erfarenheter – vi är inte ensamma! Här kommer del 2.

Veckan efter att jag brutit ihop på jobbet träffade jag för första gången min psykolog. Och det var helt fantastiskt. Jag kände mig bekräftad och som att jag haft rätt. Ingen har rätt att behandla någon så som människor i mitt liv behandlat mig. Det var så otroligt skönt att någon som ”kan” sa att jag kände ”rätt”. Dock är det inte mina tidigare erfarenheter som vi ska prata om idag. Kanske kommer jag i framtiden känna att jag vill dela med mig även av dessa. Kanske inte. Det får vi se.

Från psykologen fick jag med mig en hel del verktyg för hur jag skulle ta mig ur det gyttjehål jag befann mig i. Dels så fick jag lära mig att andas som om jag åkte rutschkana och dels fick jag hjälp att hitta rutiner. När hon först berättade att jag skulle försöka efterlikna en vanlig dag och de rutiner det innebär att gå till jobbet fick jag panik. Skojade hon eller? Hur skulle jag orka det när jag knappt tog mig ur sängen?

Men jag fick det sedan förklarat som att detta innebar att jag under dagen skulle ha tre mål och dessa skulle vara 1) gå upp och äta frukost med familjen, 2) ta mig utanför dörren, om så bara till brevlådan och 3) ordna med middag till familjen.

Om jag klarade av dessa tre saker så skulle jag vara nöjd. Och om jag inte klarade dem så var det också ok.

Rutinerna är så otroligt viktiga och dessa går jag tillbaka till när jag har mina dåliga dagar. En stor del av sjukdomen är nämligen att de naturliga impulser du har, som gör att du vill agera, stoppas. Du vet såklart att du måste borsta tänderna, duscha, äta osv, men du får helt enkelt inte impulsen att göra det. Och det är detta du skapar genom att följa rutinerna. Och genom att göra en sak så blir det lättare att göra nästa. Typ…

Det är så otroligt svårt att förklara. Och det är inte helt lätt att erkänna. Hur kan JAG ha svårt att ta en dusch, eller gå utanför dörren? Hur 17 kunde det gå det så långt? Men faktum är att det är så det är. Vissa dagar kan det kännas lite motigt, vissa dagar har det känts helt omöjligt.

Idag både duschar jag och borstar tänderna. Men jag får fortfarande kämpa för att göra det vissa dagar. Och vissa dagar väljer jag helt enkelt bort saker för att det blir för jobbigt. De bättre dagarna är impulserna dock tillbaka och jag riktigt njuter av dem. Jag tar mig ut i verkstan och fixar med mina projekt, jag städar (ibland) och jag tar mig in till stan och sätter mig på caféer med min dator. Jag skriver detta (!) och för någon dag sen blev jag till och med sugen på att läsa en bok för första gången på väldigt länge. Jag somnade såklart innan jag började läsa. Men ändå!

Här kommer du till del 1 av min följetong 🙂

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *