Posted on

Fastlandsbesök x 2

För snart två veckor sen var jag till Borås för att kolla på spännande saker en kan göra med textilier. Det får du läsa mer om på IHeatYou.se (håll koll där, nu börjar det hända spännande saker… även om sidan är under uppbyggande…).

I onsdags satte jag mig på båten igen. Denna gången är det dags för NPF-forum. På onsdagskvällen hade jag dessutom bokat in mig på talarövningar på SVT med Geek Girl Meetup.

Talarövning på SVT
Talarövningen var spännande, inspirerande, utmanande och kändes bra helt enkelt. Framförallt var det stärkande att se alla kvinnor från 13 till pensionär och deras livshistorier och utmaningar. Häftigt att vara i ett rum som enbart bestod av kvinnor och se hur många växte i den miljön. Det får mig att se fram emot helgens konferens med Geek Girl ännu mer.

NPF-forum
Två dagar med ständigt ny information, tankar om mig själv, om Anton och om hur vårt liv som familj kommer att se ut var minst sagt utmanande. Jag blev både inspirerad och fick hopp, och samtidigt så arg över hur samhället ser ut. Inget nytt där egentligen, jag var ju redan ganska förbannad på den punkten. Men ibland känns det mer hopplöst än annars.

Framtiden
Med lite distans väljer jag dock att fokusera på det positiva, försöka leva i nuet och låta bli att oroa mig för en framtid som jag inte vet hur den kommer att se ut. Jag blev också mer stärkt i min tro på att alla behövs och att samhället och företag mår bättre av mångfald på alla plan. Och det tar jag med mig.

Posted on

Att leva med uretrit

I fredags var jag hos Roland på Alvarssons för att prata om både min uretrit och mitt projekt Hot Ass. Vi kom fram till att jag absolut har uretrit. Men då jag skött mig ganska bra på sista tiden så hade jag inte några superbesvär då så vi skippade behandling. Han blev verkligen eld och lågor när jag berättade om Hot Ass också och jag fick massor med tummar upp. Känns bra att ha  någon så erfaren inom området att bolla med.

I helgen fick jag frågan från Amalia (industridesigner för Hot Ass) om jag kunde skriva ner hur en dag ser ut för mig. Och när jag har problem osv. Så det gjorde jag. Det var nyttigt. Men också lite deprimerande. Så jag tänkte att jag skulle beskriva min dag även här, ur en uretritvinkel. Jag vill påpeka att jag i jämförelse med måna andra ändå har relativt lindriga problem. Jag har bara fått superduperont två gånger (vad vi tror så var mina njurbäckeninflammationer uretrit och inget annat). Men så fort jag blir lite kall så får jag trängningar. Obehagskänslor och kissnödigkänslor. Konstant. Typ.

En dag med uretrit

Jag vaknar på morgonen. Oftast av en fot i ansiktet, en spark i magen eller att någon av mina grabbar snarkar. Alternativt sätter sig rakt upp i sängen och börjar babbla glatt.

Jag går på toa, duschar och fixar mig. Gör morgonens smoothie, tar mina PMS-piller. Sen när jag sitter och äter frukost blir jag kall för första gången och börjar känna av mina problem. Suck. Då var det igång.

Sitter på golvet och borstar tänderna på Anton, golvet är kallt. Bad idea.

Jag och Johne busar lite med Anton på skötbordet för att distrahera honom när vi smugglar undan Pato (en goseanka) som inte får följa med till förskolan och klär på barnet tillsammans. Tydliga rutiner på vem som gör vad. Anton har börjat säga sko och mössa, det värmer mammahjärtat. Ut i bilen. Nästa köldchock. När sätet äntligen blir varmt är det så otroligt skönt. Snacka om lättnad. Ringer som alltid mamma från bilen på vägen in till stan och sitter gärna kvar lite extra länge för att få så mycket värme som möjligt.

Kommer in på jobbet och virar direkt in mig i min fleecefilt för att försöka undvika att bli kall. Det går ok även om det inte fungerar helt till 100 procent. Springer på toa en gång i kvarten känns det som. Lättare när jag är inne i ett riktigt arbetsflow, som nu när jag skriver, eller när jag ritar. Då kopplar jag bort tankarna på att jag hela tiden känner mig kissnödig.

Möte, känns dumt att ta med fleecefilten in på ett möte. Jag skäms nog lite. Som om någon hade skämts över att hoppa på kryckor? Nej, det hade hen förstås inte gjort. Men jag känner mig fånig som egentligen skulle behövt ha med filten, och skippar den därför. Blir såklart ordentligt kall istället och får svårt att fokusera på vad som sägs då det istället känns lite som att någon sticker mig i urinröret och jag är kissnödig förstås.

Lunch på stan. Jag går ner. Det funkar bra. Då brukar inte jag bli kall. Jag har en lång och varm jacka. Vet dock att cykla inte funkar för många, och förstår ju när jag ser tillbaka att jag också haft problem med det. Har bara inte kopplat. Väl på stan blir det extra viktigt att inte sitta nära en dörr. Ofta är det ändå kalla stolar och jag blir ofrånkomligt kall igen.

Tillbaka på kontoret och samma sväng som på förmiddagen.

Till förskolan för att hämta Anton, sitter ofta en sväng på golvet där också när jag hälsar på honom och klär på honom. Kall igen.

Till bilen, Anton hälsar glatt på alla han möter på vägen. När han ser bilen säger han något som en mamma kan tolka som ”mammas bil”. Hjärtat blir varmt igen. Bilen har hunnit svalna och hinner inte bli varm innan vi kommit hem, laga mat, helst tillsammans med Johne. Då hinner vi prata om dagen som varit. Ibland lägger jag mig istället på kökssoffan med en filt för att lindra lite.

Efter maten hade jag velat leka lite med Anton, men han vill bygga med klossar. Och golvet är alldeles för kallt för mig. Det gör ont i själen att jag inte kan sitta som jag vill med honom. Och det tog ett bra tag innan jag fattade varför. Det är ju för att jag får mer problem när jag sitter där.

Kvällen avslutas med att vi alla tre sitter under filtar och myser i soffan.

På helgen

På helgen tillkommer utmaningar som att gå ut och leka, åka iväg till andra eller olika fik, köra fyrhjuling, köra pellets, jobba i verkstan med mina möbler osv. It sucks.

Ca 500 000 kvinnor i Sverige lever med detta. Jag är en av dem. Vissa har det kanske lättare och många har det så oändligt mycket jobbigare. Det finns tom de som måste vara sjukskrivna på heltid pga detta. Det är därför jag jobbar med Hot Ass, som alltså kommer bli en produkt för att hjälpa oss som lider av det här. Fatta, en halv miljon svenska kvinnor. (Sen finns det även män som lever med prostatit som är samma sjukdom fast hos män, min produkt ska även hjälpa dem hoppas jag).

Posted on

Fullt upp

Jösses vad det har hänt grejer den här veckan.

Siten är uppdaterad med en konsultdel för marknadsföring och då främst i sociala medier. Så tipsa alla småföretagare du känner om att jag kan komma in och hjälpa dem så de slipper och kan fokusera på annat istället. Do it.

Idag har jag dessutom träffat Superläkaren Roland och dels diskuterat min egen uretrit och dels Hot Ass. SuperRoland gick verkligen igång på mina idéer och tankar och det känns så skönt att veta att jag är på rätt väg! Dessutom har jag skickat in ansökan om konsultcheckar från Regionen för att få hjälp med framtagandet av Hot Ass, så håll tummarna nu!

Bra vecka va?!

Nu tar vi fredag tycker jag. Jag ska mysa med min lilla kille i soffan, äta lite ostbågar och titta på superhjältar.

Tjing!

Posted on

Möte hot ass

Har haft möte med Amalia Ericsson för att diskutera vad hon kommit fram till i sin research kring vår nya produkt, den som går under det fantastiska arbetsnamnet Hot Ass RockEm. I know, så bra.

Problemet vi vill lösa är alltså att det är så otroligt många som åker på återkommande urinvägsinfektioner då de blir kalla om rumpan. Typ. I början var väl tanken att vi gör ”ett snyggt sittunderlag” men det verkar som att vi både kommit fram till att det blir något mer innovativt än så. Exakt hur och vad återstår att se.

Det är så sjukt roligt att vara med i och driva en så spännande process som innovation. Ta fram en helt egen produkt liksom. Och kanske framförallt känna att jag faktiskt kan ta fram en produkt som kommer hjälpa massvis med människor och göra deras liv lite mer drägligt känns helt galet bra.

Love it!

 

Posted on

Söker dig med UVI/uretrit

Sitter på båten påväg hem från en jul i Enköping hos mamma och pappa. Kanske den sista. De letar lägenhet.

Julen har varit supermysig med hela den fastländska familjen. Massa mat, godis och lek. Men, med det söta intaget och lite för mycket kyla/drag kommer också urinvägsinfektioner som ett brev på posten. Så är det alltid för mig. Den minsta lilla kylan så är den där. Har jag dessutom slarvat med kosten och vattenintaget blir det ännu värre. Två gånger tidigare har den gått upp i njurarna och blivit njurbäckeninflammation. Något som gör fördärvligt ont och som kan leda till blodförgiftning om den får gå obehandlad. Men när den kommer så söker man hjälp snabbt. Det går liksom inte att göra nåt annat.

Det här är anledningen till att jag de kallare delarna av året oftast går runt med en varm filt lindad kring midjan när jag är hemma. Annars åker jag dit relativt direkt. VC har kollat upp urinblåsan och hittar inget fel, oftast hittar de inga bakterier heller när jag får mina känningar. Så jag får ingen hjälp från dem, har lärt mig leva med det.

I höstas så frågade Josefina Rustas på Alvarssons mig om inte jag kunde tänka mig att ta fram ett sittunderlag till alla som är drabbade av återkommande urinvägsinfektioner eller uretrit. Sittunderlag är ju oftast rätt fula och mer eller mindre klumpiga. Typ mindre hopvikbara liggunderlag. Inte något som man mer än gärna halar fram på jobbet eller var du nu ska sätta dig. Dessutom värmer de ju inte, de kanske isolerar, men ger inte någon värme.

Så det är mitt senaste i raden av projekt. Att ta fram ett riktigt bra sittunderlag. För att göra det jobbar jag tillsammans med Amalia Ericson, som är en gotländsk industridesigner. Galet spännande ska det bli. Till det här behöver dock jag och Amalia lite hjälp av människor som själva ofta får urinvägsinfektioner eller lider av uretrit. Bolla frågor och idéer helt enkelt. Därför har jag startat en facebookgrupp för detta. Har du samma/liknande problem och vill vara med i produktutvecklingen? Maila mig på emma@rockem.se så lägger jag till dig i gruppen!