Wow. Jag är fortfarande helt chockad.
Igår hade vi avslutning med det härliga gänget i GoAhead. Vi la våra halvårsplaner och bestämde ett datum för att träffas och följa upp i maj.
Dagen avslutades med filmvisning av våra olika företags filmer. Och jäklar vad bra de blev!
Men innan filmvisningen hade vi en övning där vi skulle ge personlig feedback till alla i gruppen. Min mardröm. Jag älskar att säga vad folk är bra på, men tycker att liknande övningar är så sjukt jobbiga! Funderade ett tag på om jag kunde rymma. Diskuterade med mig själv om vikten av att jag håller på mina gränser och inte gör saker jag inte vill. Att jag faktiskt kunde gå därifrån. Men kom sen fram till att om jag inte gör saker jag tycker är obekväma så kommer jag inte heller att utvecklas.
Jag är så glad att jag stannade. Fina, fina, underbara ni. Jag har ju någon sorts målbild av vem jag vill vara. Hur jag önskar att jag uppfattas. Och efter igår så tror jag nästan att jag har kommit dit. Det gjorde mig så fantastiskt glad.
Även mina utvecklingsområden stämde överens med min egna bild. Vilket känns skönt och framförallt så vet jag att jag är på väg åt rätt håll.
Tack alla underbara deltagare i GoAhead. Och tack Lisa och Viveka för att ni tror på mig och stöttar mig som den jag är!
Jag kände verkligen att jag faktiskt redan har blivit min egna hjälte. Jej för mig!
(Jaha, nu bölar jag igen. På Espressohouse.)
