Posted on 19 april, 201619 april, 2016 by Emma

Entreprenörskärlek

Det är en sprudlande glädjekänsla som allt oftare sprider sig genom kroppen. Helst hade jag velat sjunga högt, dansa galet och fnittra ohämmat, flera gånger om dagen. Jag känner mig nyförälskad. Kanske som om jag precis gått med i en sekt, och hittat rätt. Jag har kommit hem helt enkelt.

Det är all den härliga energi, pepp, kärlek och hjälpsamhet i världen av entreprenörer (och här räknar jag in fler än bara egna företagare) som väcker detta i mig. Entreprenörskapsvärlden är verkligen speciell.

Entreprenörskapsvärlden är full av hjälpsamma människor. Alla har ju börjat (mer eller mindre) från noll, och vet vikten av att hjälpa varandra, att bolla idéer och att nätverka. If I scratch your back så kanske du scratchar min senare. Entreprenörer hjälper varandra att komma längre och utvecklas helt enkelt. Jag älskar det!

Det är drivna människor, som på riktigt anser att det mesta är möjligt. Och kanske framförallt så uppmuntrar den till att försöka. Det är inte hela världen om en misslyckas. För då har du iaf försökt.

Så tack alla entreprenörer jag har runtomkring mig. Vissa nära, själsligt och rumsligt, vissa längre bort och vissa som inspiratörer. Nu är jag en av er. Och det är så jäkla häftigt!

emma-kiss-rockem

Posted on 23 februari, 201623 februari, 2016 by Emma

Söndagsjobb och konsultmöten

Måste säga att jag inte led alls i söndags när jag låg på soffan och förberedde två möten jag hade igår. Jag tycker ju att det här är så himla roligt!

”Men ska du verkligen jobba på söndagar?” säger du nu ”Du måste vara rädd om dig så du inte går in i väggen igen.” Och du har helt rätt. Och det är just för att jag är rädd om mig som jag valde att jobba igår och kunna känna mig lugn och förberedd idag när jag går in i mina möten. Och dessutom valde jag att ta det lugnt och ta hand om mig själv under förra veckan när jag hade en dipp. Det är det som är så himla bra. Jag kan ju bestämma när jag ska jobba. Och var. Soffan är jäkligt nice.

Så där låg jag i söndags. Raklång på soffan, macen på magen och med en skål med chili och citronoliver på soffbordet. Jag redigerade bilder, tänkte ut strategier och bara älskade tillvaron. Fy fasiken vad jag tycker att det här är roligt. Så skönt att jag känner den passionen igen. Hur mycket jag älskar content marketing och sociala medier.

Och gårdagens möten undrar du nu? Jo tack. De var fantastiska.

Nu ligger jag på soffan igen. Med macen på magen. Och förbereder mig inför ett möte imorgon. Det verkar ju vara ett bra sätt att förbereda sig på.

Posted on 21 september, 2015 by Emma

Lättad, som fan

I torsdags var en helt fantastiskt bra dag.

Först var jag in på arbetsförmedlingen för att verifiera mina meriter samt ställa några frågor. Dels så fick jag de svar jag hoppats på och dels så slängde killen jag pratade med in mig direkt i möte med personen som handlägger starta eget-bidrag. Det visade sig att handläggningstiden inte är i närheten av vad jag befarat utan jag behöver bara få klart budget och affärsplan (den är nästan klar) så är det bara att köra sen. Otroligt skönt!

Jag har fått ett så sjukt bra bemötande vid arbetsförmedlingen när jag varit där. Helt tvärtemot alla historier man hör.

Sen när jag kom hem ringde a-kassan. Min första tanke var att det var något problem med mitt läkarintyg och att jag skulle behöva börja jaga min numer pensionerade läkare för komplettering. Men så var det icke. Han ville bara ha en sida av arbetsgivarintyget som jag missat att scanna in. Och nu är allt godkänt och klart. Jag slipper således 45 dagars karens, pga uppsägning på egen begäran, och får dessutom min inkomstförsäkring. Jepp, vi är lite lagom lättade här hemma.

I övrigt så pluggar jag Illustrator varenda sekund jag har för att snart snart snart kunna komma igång och faktiskt börja designa. Så fort jag går på starta eget-bidraget istället så är jag ju även officiellt min egna chef och ”anställd” och då får Anton gå på dagis heltid igen. Mer tid för jobb och mindre dåligt samvete för mig.

Nu ska jag packa och sen iväg på konferens med Science Park Gotland. Vi är ett gäng egna företagare som ska följas åt under hösten och utveckla våra företag. Skönt att få lära känna fler i samma situation!

Ha det!

Posted on 19 augusti, 2015 by Emma

Modig eller galen?

Sitter på Formex och tar en paus från alla intryck. Funderar på vad det är jag gett mig in på egentligen. Vad är det jag vill göra, vart är jag på väg?

Jag lunchade med en fantastisk vän och supporter härom dagen. Hon stöttar mig i nästan allt jag gör och när hon inte håller med så säger hon ifrån. Får mig att tänka annorlunda och utvecklas utan att begränsa mig. Jo, rätt perfekt helt enkelt. Men nu är inte detta en hyllning till min kloka supporter utan en fundering kring om jag är modig eller galen? Eller kanske kan en vara både och?

Jo, vi satt och åt sushi vid strandpromenaden och njöt av lugnet och solen. Turistmängden har tunnats ut och sommaren är fortfarande här, helt klart bästa tiden på året. Eller ok, en av de bästa. Jag gillar ganska många tider på året.

Vi pratade om mig och det jag gör och går igenom just nu. Jag tog upp det faktum att det är så många som säger att jag är modig och att de önskar att de också vågade. Och hur det får mig att känna mig. Nämligen spritt språngande galen. Dvs, om det här nu är så modigt, då måste det ju vara jätteläskigt och jag helt galen som gör det.

Kloka Supportern sa att hon förstod att det kunde kännas så och förklarade sen att jag var dum och skulle vara stolt istället… typ… Och avslutade med att även om det får mig att känna mig galen så tänker iaf hon fortsätta tycka att jag är modig.

Tog sen upp det här med Johne som höll med den Kloka Supportern, som vanligt. Han sa nåt om att det är ju därför han älskar mig, för att jag är galen. Varpå jag påpekade att det var ju gulligt, men tänk på vart galenskaperna kan leda! Kontringen blev att så länge jag är galen på ett klokt sätt så är det lugnt.

Tror jag landar i det. Ja, jag kanske är galen. När jag gör något så gör jag det till 200 procent. Och nu kastar jag mig ut helt (nåja) utan skyddsnät, men jag vet att jag har en himla massa stöttepelare som hjälper mig på vägen.