Posted on

Färgglada ljusstakar

I somras hittade jag ett par underbara glasljusstakar i min svärmors prylbod. Bestämde mig genast för att de skulle få följa med hem för att spraymålas, men har inte riktigt kommit till skott. Så fick jag se hur snyggt det var med stake och ljus i samma färg inne hos Engla, som för övrigt har en himla massa snygga saker, helt i min smak!

De enklare ljusstakarna är från Rusta, tyckte att det behövdes något mer för att bli en komplett grupp.

ljusstakar_svärmor ljusstakar_rusta

Lite sprayfärg på det (Montana Gold)

ljusstakar_sprayade_montana_gold

Och voilà!

ljusstakar_redo_färg

Såhär i påsktider så fick en liten kanin hänga med också 🙂

 

 

Posted on

Spännande konst på Ikea i april

Jag måste nog åka över till fastis en sväng i april. Den 24e släpper Ikea nämligen årets tillfälliga kollektion i satsningen Ikea Art Event 2015. Årets tema är street art och en av mina favoritkonstnärer, Carolina Falkholt, har gjort ett av verken!

Och det  verkar finnas fler som jag mer än gärna hänger upp på väggarna här hemma. Mycket härliga och starka färger. Me like big time!

Karolina Falkholt_5 M-City_2 Hua_Tunan

Bilder från Ikea

Posted on

Den däringa väggen – del 5 idag

Jaha, hur är det egentligen idag då?

Ja du, jag är fortfarande sjukskriven på 100 %, och det känns ok. Det är som det måste vara. Målet är ju att jag ska bli frisk och komma tillbaka till ett liv som fungerar i längden. Det finns en vag plan, men den är än så länge hemlig. Ni som vet den kan helt enkelt känna er speciella 😛

Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv under den här resan. Jag har ändrat mina värderingar en hel del och börjat se vad som är viktigast för mig snarare än vad omvärlden tycker. Jag har förstått att jag faktiskt bara har ett liv. Och att det är jag som bestämmer hur det livet ska levas.

Det där med att leva ja. Under den här resan har det funnits tillfällen då jag känt att jag inte orkat längre. Då jag tänkt att världen skulle vara bättre utan mig i den. Och där jag inte sett någon annan lösning än att jag skulle försvinna. Det som har hållit mig kvar är Anton och Johne. Utan att de kanske alltid vetat om det. Det tog väldigt lång tid innan jag klarade av att erkänna att jag faktiskt känt på det sättet. Idag var det länge sedan (i mina mått mätt) sådana tankar kom och störde. Jag tror säkert att de kommer komma igen. Men jag vet idag hur jag ska hantera dem och framför allt att det vänder.

Jag träffar en fantastisk psykolog som fått mig att komma ihåg saker jag förträngt. Mindre roligt när det hände i och för sig men det visade sig att om trollen släpps fram i ljuset så är de inte lika farliga längre. Jag har kunnat minnas, accepterat och gått vidare. Hon hjälper mig också att förstå mig själv, hur jag fungerar och vad ångest och annat egentligen grundar sig i.

Och viktigast av allt? Det löser sig!

Posted on

Gyttja, barn och solvarma katter

Äntligen hittade solen tillbaka till Gotland och Öjars. Det måste ju tas tillvara på och barnet blev direkt efter frukost imorse klädd i galon från topp till tå och föräldrarna drog på sig arbetarbyxorna. En riktigt härlig dag ute. Så fantastiskt läkande att känna vårsolens varma strålar mot kinderna.

Johne bytte däck på bilen och jag och Anton gjorde rent vinterdäcken och lekte i trädgården. Passande nog så har det kommit en del regn den senaste veckan och de delar av trädgården som är uppgrävd pga nytt avlopp och som inte ännu fått nytt gräs var, enligt Anton, härligt gyttjig. Ett fullkomligt paradis för en tvååring i galon.

anton_gyttja_öjars

Livsnjutaren Lemmy hängde som vanligt med hela tiden när vi var ute och gosade med allt och alla. Alldeles solvarm i pälsen var han, myskatten.

lemmy_öjars_sol

Jag hann även med en sväng i verkstan innan lunch och gick ett varv med några olika sprayburkar. Resultat kommer senare 🙂

Posted on

Friday I’m in love

Härligt underbar fredag. Ingen ångest så långt ögat når. Lite härlig, färgglad shopping. Och lunch med min älskade make.

in_the_name_of_love

Hade tänkte att jag skulle sätta mig en sväng på stan efter lunch. Fika lite och njuta av humöret. Kom dock på att lunchtid en lönefredag kanske inte var bästa tidpunkten att sitta i lugn och ro och försöka hitta kreativiteten. Så istället åkte jag hem och slog mig ner i min lilla oas.

unicorn_pennvässare

Sprang på en pennvässande enhörning och en tejphållande flamingo förra veckan, på H&M. Tyckte de passade bra. Eller ja, jag kunde liksom inte låta bli. Växten är pennstället jag hittade på TGR, med lite washitape så det blev lite mer… jag…

Posted on

Den däringa väggen – del 4 acceptans

Du ska nog inte räkna med att vara tillbaka förrän tidigast efter bröllopet, sa läkaren när jag var där första gången. Och jag blev då sjukskriven i tre veckor. Detta var i slutet av juni och bröllopet var i slutet av augusti. Jag tyckte att läkaren inte var riktigt klok. Jag behövde ju bara vila någon vecka. Dessutom var det ju sommar och vi skulle ha en rätt lång semester. Längsta semestern för mig sen gymnasiet.

*paus för skratt och lilla-gumman-då-suckar*

Jag fick höra historier om vänner som det tagit över ett år för att komma tillbaka, många som flera år senare fortfarande inte kände sig hundra och så vidare. Men det där gällde ju inte mig. Jag var ju bara lite trött. Det hade varit en tuff vår och åren innan hade inte heller varit helt lätta.

Under hösten accepterade jag allt mer att det här kommer ta tid. Även om jag nu efter senaste smällen fått tillbaka en hel del frustration över att det tar sån jäkla tid. Jag vill vara frisk nu!

En annan sak att acceptera har varit hur mycket jag orkar. Och vad som händer om jag gör mer än jag orkar. Jag har nu förstått att om jag gör för mycket så kommer ett bakslag. Att göra för mycket kan vara alltifrån klippa gräset under för lång tid till att vara på en plats med för många människor.

Jag har alltid älskat sista tiden innan något ska vara klart och verkligen gått igång på att sitta uppe på nätterna med jobb och ta ut mig totalt. Jag har dock fått acceptera att detta kostar. Idag har jag ju bara pyttelite ork, men inte ens den får jag göra av med helt. Då kommer bakslaget. Det är jättesvårt. När jag väl gör något och har energi till det så vill jag ju fortsätta! Ibland är det värt det och ibland inte. Men jag vill ändå tro att jag gör det valet mer medvetet idag än tidigare. I alla fall ibland.

Jag har också fått acceptera alla andra saker som följer med min sjukdom. Typ som social fobi, jag har sprungit runt och gömt mig på Maxi för att slippa prata med någon som jag inte orkar prata med. OBS! Detta gäller även människor jag gillar, så ta inte illa upp nu om du märkt att jag gömt mig.

Jag är helt sanslöst ”korkad”. Min vanligtvis snabbtänkta hjärna har vissa dagar inte klarat av att lägga ihop 3+4 eller kunnat föra en normal konversation då jag tappar ord och namn och den röda tråden. hela tiden.

ALLA saker ”försvinner” spårlöst. Mobiltelefon, nycklar och plånbok måste jag leta efter VARJE gång jag ska ha dem. Kul? Nä.

Acceptansen har fått komma, och kommer fortfarande, i steg. jag lär mig mer och mer om mig själv och hur jag ska hantera mig själv och jag accepterar mig själv och den situation jag befinner mig i allt mer. Det här kommer att leda till något som kommer att bli så jäkla bra. Det kanske bara tar lite mer tid än vad jag tänkt från början.

Posted on

Den däringa väggen – del 3 ångest

”Jag får ångest av det”, är ett uttryck som jag slängt mig med en hel del. För att vara ärlig så gör jag det nog fortfarande av gammal vana och jag har inget emot att andra använder sig av uttrycket på det sättet. Nu har jag dock förstått vad ångest är på riktigt (och då är det säkerligen de som har väldigt mycket värre erfarenheter än jag själv).

Min ångest kan dels utlösas av ”naturliga” orsaker, som att jag hamnar i en situation som jag inte är bekväm i, ser något på tv som påminner om saker jag själv varit med om osv, eller, och det här är de riktigt jobbiga gångerna, komma helt från tomma intet (oftast för att jag ansträngt mig för mycket dagen innan eller liknande).

I somras kom den ofta i bilen när vi var iväg på någon utflykt. Detta kändes så extremt konstigt då jag verkligen älskar att åka bil tillsammans med min familj. Se Gotland och njuta av vår fina ö. Men i somras kom ångesten nästan alltid då och just det gjorde mig extra ledsen och frustrerad.

Det bästa sättet jag kommit på att beskriva ångesten är att den känns som en fruktansvärd rädsla, en äcklig känsla som sitter mellan brösten. Som att du blir skrämd och rädslan inte försvinner. Eller som att du blir otroligt djupt sårad. När det var som värst kände jag det som att jag blev jagad av ett gäng tigrar och helst ville slänga mig ut genom bilrutan och springa så långt och fort det bara gick. Jag förstod ju att det skulle vara en mindre bra idé, men jag ville likväl göra det.

Ångesten gör också att jag lätt hamnar i en tanke kring att något hemskt ska hända. Att någon nära ska råka ut för en olycka, att vi ska råka köra av vägen, att färjan ska sjunka osv. Dessa tankar är extremt svåra och ibland omöjliga att stoppa.

Attackerna varierar i både intensitet och längd. Jag har dagar då det känns som att den inte alls går att hantera. Som att jag bara vill krypa ihop under en filt. Vilket jag också gör. Men också dagar som är helt ångestfria eller där det går att mota en attack med hjälp av lite andning eller andra knep. Ljudböcker har blivit min bästa vän, och spikmattan. Bäst är att genomsnittet blir bättre 🙂

Jag har idag en helt annan förståelse för de som skadar sig själva. Jag förstår  absolut att ett självskadebeteende kan lätta ångesten tillfälligt. Precis som att jag nyper mig i benet när jag blir tatuerad eller tar en spruta för att flytta smärtan. Jag har inte skadat mig själv fysiskt genom att skära mig i armarna eller liknande, men jag kan definitivt förstå de som gör det.

Min tillflykt har istället varit onyttigheter. Jej… Och det har såklart skapat mer ångest. Innan det här hände så hade jag en period då jag tränade väldigt mycket och hade stenkoll på alla kalorier både in och ut. På gränsen till lite för bra koll för vad jag anser vara ok (för mig).

Idag har jag släppt pressen på mig själv att äta rätt och kämpa mot den perfekta kroppsformen. Och även om jag gått upp en himla massa under den här tiden, som en lätt gör av att inte träna och äta kolhydrater och fett, så är jag idag nöjdare än någonsin med mig själv. Och jag har kommit fram till att om någon tycker något annat så är det deras problem. Helt klart en av de skönaste insikterna under den här resan. Även om jag fortfarande kan falla tillbaka i gamla tankemönster ibland.

Jag vill absolut komma igång och träna igen, och äta nyttigare. Men då för att jag mår bra av det. Inte för att passa in i idealet. Det är en ganska stor skillnad i tankesätt. Viktigast är att vår familj får ha det bra <3

emma_anton

Posted on

Happy birthday to meeee

Verkar som att jag utöver hörlurar och ny underbar parfym från maken imorse även har fått en förkylning i födelsedagspresent. Så happy birthday till mig eller nåt.

Men om jag bortser från förkylning, och lite krypande ångest som vägrar att helt ge med sig trots att jag kört alla trick jag har, då tycker jag nog att det här har varit en helt ok dag. Riktigt bra faktiskt.

Jag känner att jag har hopp om framtiden, och vilken dag är väl bättre att sitta på Almedalsbiblioteket, titta ut över havet och fundera på framtiden än sin födelsedag? Så det är vad jag gjort.

macbookpro_almedalsbiblioteket

Och sen började jag frysa och få ont i halsen så jag åkte hem och svepte in mig i en filt i salen istället. Fortfarande planerande över framtiden…

öjars_vardagsrum_stökigt

 

En del av den närmaste framtiden behöver helt klart ägnas åt att städa iordning här inne… Och för det behöver jag hitta någon riktigt bra förvaringslösning. Det gigantiska linneskåpet som vi köpte på auktion efter att vi mätt om det fick plats i bilen och det sen visade sig att vi mätt småfel och vi spenderade någon timme med att försöka krympa det och trixa in det. Vi lyckades, med en krossad fot och en knäckt rygg. I alla fall, det skåpet verkar få stå kvar i vardagsrummet. Så nu måste jag hitta något nytt.

Framtiden känns spännande, lite läskig, men spännande, och jag är övertygad om att jag på min nästa födelsedag kommer att kunna se tillbaka på ett grymt år.

 

Posted on

Pimpat skrivbord

Det har tagit sin lilla tid. Men nu är äntligen mitt skrivbord färdigt och på plats. Nu behöver jag bara en stod, ställa i ordning och lite förvaring kanske.

Skrivbordet fick jag gratis i höstas via en köp- och säljgrupp på Facebook.

skrivbord_före

Jag hade egentligen tänkt att behålla skivan som den var. Men då den var i så trist skick och jag fick lite annan inspiration på Pinterest så kom jag på andra tankar.

Knoppen på lådan togs bort med våld och envishet och större skavanker spacklades. Sedan slipades/ruggades allt med sandpapper.

Jag valde att spraymåla. Men kan väl säga att detta var i största laget för en spraymålning. Min absoluta favoritfärg när det kommer till sprayande är Montana Gold. Det går inte att jämföra hur jämnt den täcker i jämförelse med andra färger jag testat. Just på detta projekt användes färg G3130 Pink pink.

bord_,ålat_montana_gold_pink

Sen kom vi till min nya idé. Jag ville ha ett ansikte på skivan. Detta var nog det steg som tog längst tid. Nämligen att hitta rätt bild. Första tanken var Merilyn Monroe, men kände att det inte riktigt var jag. Så tillslut hittade jag rätt bild.

Jag började med att skriva ut den på 4 A4-blad och klippte till dessa som jag ville ha dem.

decoupage_pinup_desk

Sen använde jag mig av decoupage för att få fast dessa på skrivbordet. Det blev tyvärr sviiiiiiindåligt. Jag överlappade bitarna för att få till mönsterpassningen och det syntes otroligt mycket. Turligt nog så var det tydligen bara att använda en svamp och vatten för att få bort allt. Och färgen under höll som tur var 🙂

decoupage_gone_wrong

Jag skrev nu istället ut bilden på A3 och fick därmed bara en mönsterpassning.

decoupage_desk_Pinup

Första försöket visade sig vara utskrivet i olika kvalitet, så där fick jag göra om ännu en gång. Men sen blev det rätt!

decoupage_desk_pinup_done

För att få en mer slitstark yta så valde jag att klarlacka hela skivan. Såhär i efterhand så borde jag nog gått till en färgaffär och sett till att få rätt lack. Det jag använde mig av krackelerade en del. Vet inte om detta beror på temperaturen i verkstan (trots värmen på) eller om det reagerade med färgen eller liknande.

Lådan fick ett handtag från Ikea istället för den tidigare knoppen och nu är det som sagt bara iordningsställande kvar. Helt galet nöjd med resultatet!

decoupage_desk_skrivbord_done

Kostnad

  • Bord – 0 kr
  • Spackel och slip – 0 kr (fanns hemma)
  • Färg – 46 kr
  • Lack – 69 kr (använde dock endast 1/3 av burken)
  • Handtag – 29 kr (har ett kvar till kommande projekt)

Så totalt: 144 kr, helt ok i mina ögon

Lärdomar

  • Undvik mönsterpassning i möjligaste mån vid decoupage
  • Decoupage går utmärkt att ta bort med vatten!
  • Spraymålning blir snyggt, men drygt på större ytor
  • Välj rätt lack!
Posted on

Den däringa väggen – del 2 impulser

Wow! Vilka fantastiska reaktioner jag fick på mitt första inlägg kring min sjukskrivning. Jag blir alldeles varm av fina kommentarer i alla möjliga kanaler. Tack för att ni delar med er av era egna erfarenheter – vi är inte ensamma! Här kommer del 2.

Veckan efter att jag brutit ihop på jobbet träffade jag för första gången min psykolog. Och det var helt fantastiskt. Jag kände mig bekräftad och som att jag haft rätt. Ingen har rätt att behandla någon så som människor i mitt liv behandlat mig. Det var så otroligt skönt att någon som ”kan” sa att jag kände ”rätt”. Dock är det inte mina tidigare erfarenheter som vi ska prata om idag. Kanske kommer jag i framtiden känna att jag vill dela med mig även av dessa. Kanske inte. Det får vi se.

Från psykologen fick jag med mig en hel del verktyg för hur jag skulle ta mig ur det gyttjehål jag befann mig i. Dels så fick jag lära mig att andas som om jag åkte rutschkana och dels fick jag hjälp att hitta rutiner. När hon först berättade att jag skulle försöka efterlikna en vanlig dag och de rutiner det innebär att gå till jobbet fick jag panik. Skojade hon eller? Hur skulle jag orka det när jag knappt tog mig ur sängen?

Men jag fick det sedan förklarat som att detta innebar att jag under dagen skulle ha tre mål och dessa skulle vara 1) gå upp och äta frukost med familjen, 2) ta mig utanför dörren, om så bara till brevlådan och 3) ordna med middag till familjen.

Om jag klarade av dessa tre saker så skulle jag vara nöjd. Och om jag inte klarade dem så var det också ok.

Rutinerna är så otroligt viktiga och dessa går jag tillbaka till när jag har mina dåliga dagar. En stor del av sjukdomen är nämligen att de naturliga impulser du har, som gör att du vill agera, stoppas. Du vet såklart att du måste borsta tänderna, duscha, äta osv, men du får helt enkelt inte impulsen att göra det. Och det är detta du skapar genom att följa rutinerna. Och genom att göra en sak så blir det lättare att göra nästa. Typ…

Det är så otroligt svårt att förklara. Och det är inte helt lätt att erkänna. Hur kan JAG ha svårt att ta en dusch, eller gå utanför dörren? Hur 17 kunde det gå det så långt? Men faktum är att det är så det är. Vissa dagar kan det kännas lite motigt, vissa dagar har det känts helt omöjligt.

Idag både duschar jag och borstar tänderna. Men jag får fortfarande kämpa för att göra det vissa dagar. Och vissa dagar väljer jag helt enkelt bort saker för att det blir för jobbigt. De bättre dagarna är impulserna dock tillbaka och jag riktigt njuter av dem. Jag tar mig ut i verkstan och fixar med mina projekt, jag städar (ibland) och jag tar mig in till stan och sätter mig på caféer med min dator. Jag skriver detta (!) och för någon dag sen blev jag till och med sugen på att läsa en bok för första gången på väldigt länge. Jag somnade såklart innan jag började läsa. Men ändå!

Här kommer du till del 1 av min följetong 🙂