Posted on

Hur jag visste att det var PMS?

En läsare hörde av sig och frågade hur det kom sig att jag förstod att det var PMS som låg bakom min ångest. Hen har redan fått svar på sin fråga, om än något osammanhängande, men jag tänkte att det kanske är fler som undrar detsamma.

Johne, som är den kloka i det här förhållandet men säg det inte till honom, har nog gjort kopplingen under en bra mycket längre tid än jag. För mig har det liksom mer varit ”nu mår jag dåligt och allt är skit” eller ”Vad skönt, nu mår jag bra igen. Då kör vi på det ett tag.”

På ett sätt bra kanske, jag har liksom kunnat koppla bort de dåliga perioderna när jag väl mått bra och kunnat fokusera på det. Sämre då mina jobbiga perioder håller i sig från ägglossning till mens, dvs typ 2 veckor. Inte superkul direkt.

Sen lyssnade jag som sagt på Annika Norlins sommarprat och det var väl då jag på riktigt kopplade ihop hur det låg till. Och började fundera på om jag skulle ta hjälp för mina besvär. Sen har jag ju lärt känna superkvinnan Josefina Rustas under hösten. Och hon sa åt mig på skarpen att jag borde prova att äta antidepressiva under dem tiden då jag har problem. Precis vad jag behövde.

Vad är det då för problem jag har under min PMS?

  • Ångest – blä för den. Den får mig att konstant tro att något hemskt ska hända. Jag känner ”obehag” som många säger, men jag beskriver det snarare som en rädsla. Som att jag vill springa bort.
  • Jag blir deprimerad – känner mig värdelös, blir svartsjuk och söker bråk. Orkar inte ta tag i saker. Helt klart någon som alla vill leva med…
  • Jag klarar inte av att ta tag i saker. Även vardagsgrejer som att duscha eller borsta tänderna kräver en jätteansträngning.
  • Känner att jag inte har kontroll över mitt liv och det jag gör utan att allt styrs av andra (en vanlig anledning till att folk blir deprimerade för övrigt, kan vara bra att tänka på som företag eller chef…).
  • Överäter – ryktet säger att det finns de som tappar aptiten också. Det är inget jag känner igen mig i. Alls.
  • Trött och skulle kunna sova hur mycket som helst.
  • Går upp i vikt. Kul.
  • Får ökad kroppstemperatur – vilket suger eftersom jag är så sjukt känslig mot feber och däckar totalt.

Jag prickar helt enkelt in en hel del av problemen som finns på listan för PMDD/PMS. (Läs här.)

Skillnaden mot när jag var utbränd och deprimerad är att det var konstant. Självklart hade jag mina bättre och sämre dagar/perioder då också. Men det fanns inte samma cykliska mönster. Jag kunde härleda mitt mående till hur jag levde, t.ex. att jag mådde sämre om jag överansträngde mig på något sätt, men inte till vilken dag jag var på i min menscykel.

Dessa problem dyker tydligen ofta upp eller förvärras i min ålder (30+). Vilket kanske förklarar att jag inte har haft det såhär hela livet. Även om jag nog alltid haft en mildare variant. Jag har t.ex. inte ätit p-piller sen jag var 23 för att jag då mådde så dåligt innan mens. Jag pallar inte hormoner helt enkelt. (Graviditeten var ju också en liten speciell resa…)

Vad gör man då? Jag gick till supergynekologen Roland Alvarsson. Alltså denna man. Han brinner verkligen för kvinnors hälsa. Och för första gången någonsin så mådde jag inte dåligt efter en gynundersökning. (För någon som varit utsatt för sexuella övergrepp blir lätt gynundersökningar påminnelser om dessa, medvetet eller omedvetet, vilket triggar ångest och lite posttraumatisk stress och annat trevligt.)

Jag käkade ju antidepressiva under min sjukdomstid och hade inga problem alls med att sätta in det igen. Nu är det dock en mycket lägre dos och jag äter andra tabletter, premalex, som fungerar hur bra som helst. Jag funderar på att öka dosen, men får se. Börjar käka när jag känner att ångesten börjar komma smygande (moahahaha, den slår snarare till som en hammare). Och slutar när mensen kommer.

Sen har jag vänner som äter vitaminer och/eller olika naturpreparat och som är supernöjda med det. Jag antar att du får testa dig fram till vad som funkar bäst för just dig.

Har du fler frågor och funderingar kring det här eller något annat som du eventuellt tror att det finns en chans att jag kan svara på så är det bara att du hör av dig.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *