Posted on

Att inte kunna kräva gränser

Imorse vaknade jag av att Anton klättrade över mig och la sig med huvudet på min arm för att mysa. Att få snuffsa i hans sovvarma hår var ett underbart sätt att få vakna upp ur en alltför verklig dröm som påminde om jobbigt förflutet.

Drömmen handlade om att inte våga sätta gränser för vad som är ok att göra med mig och min kropp. Att gå med på saker jag egentligen inte vill göra efter att jag sagt nej, men inte vågat slåss för min rätt till att säga nej.

Trigger 1

Triggern till varför drömmen kom nu känns relativ självklar. Dels var vi på konsert för drygt en vecka sen. Bandet Steel Panther drog upp ett gäng tjejer på scenen. Dessa hetsades till att visa upp sig ala ”visa tuttarna”, mycket sexsnack och även prat om hur sångaren ville våldta en av tjejerna i röven när hon sov. Fräscht, jävligt fräscht.

Utöver våldtäktssnacket som nog inte behöver förklaras varför det inte är ok. Så fick det här mig att fundera på hur mycket tjejerna gick med på att visa/göra på scenen trots att de inte ville. Var det någon där som inte vågade säga nej pga trycket från publiken, upplevda förväntningar osv? Troligheten känns rätt hög.

Förstå mig rätt, jag tror säkert, och hoppas, att det finns massa starka kvinnor därute som är helt ok med att visa sina underbara kroppar, bröst, rumpor, magar, ben, you name it. Go for it liksom! Det är ju bara helt fantastiskt härligt!

Känslan jag fick under konserten var dock inte att det var tjejer som kastade sig upp på scenen för att de ville visa sina boobs. Det var tjejer som pressades till att göra det. Jag kan ha fel, men det var så jag uppfattade situationen. Och där tycker jag att Ralph Saenz, sångare i Steel Panther, gör fel som hetsar tjejerna och hetsar publiken.

Trigger 2

Den andra triggern var att det för några dagar sedan uppmärksammades av SVT om att 70 % av alla våldtäktsoffer drabbas av tonic immobility. Offret klarar alltså inte av att göra något motstånd utan ”fryser” och kan inte göra något åt sin situation.

Detta är något som samhället skuldbelägger och något som leder till att vi inte tror på brottsoffret. Varför slogs du inte? Varför skrek du inte? Hur kan du inte ha några blåmärken? osv. Låt oss säga att vi istället skulle prata om ett rån, där offret känner sig hotad och därmed överlämnar sin mobiltelefon eller varför inte dagskassan i en affär. I det läget frågar vi inte varför offret inte slogs för sin telefon/pengarna.

Tankarna hos mig

Idag känner jag mig nedstämd och kanske framförallt fundersam. Jag tänker på de gånger jag har sagt nej, men inte blivit lyssnad på. Detta får mig inte längre att må dåligt, det har processats tillräckligt med psykologen för att jag ska må bra. Men  samtidigt vet jag att min ADHD gör att jag har svårt att sätta gränser och kanske framförallt kräva att mina gränser hålls.

Hålla gränser handlar om så mycket mer än min kropp. Det kan handla om jobbsituationer, vänskapsrelationer eller vardagshändelser på stan. Både stora och små sammanhang helt enkelt. Och nu när jag är medveten om mitt problem så kan jag också medvetet träna mig i dessa situationer. Även om hela mitt väsen säger åt mig att agera annorlunda.

Men det jag tänker på idag är det drömmen handlade om. Hur skulle jag reagera, om någon utnyttjade mig och min kropp mot min vilja idag? Skulle jag vara tydligare? Skulle jag slåss? Jag vet inte, och det är det som skrämmer mig. Att inte veta om jag skulle klara att kräva gränser.

 

 

Well, efter att ha fått en sallad som smakade aceton och att min väska sen gick sönder på väg till Ica så känns det som att det är lika bra att acceptera att den här dagen är skit. Gränser or no gränser…

Posted on

Varje dag ska han kikna av skratt

Jag och Anton på morfars båt

Jäklarns vad tiden går snabbt och vad mycket jag har att göra. Kul, men svårt att hinna med allt. Och svårt att hitta balansen mellan att vara företagare, mamma, fru och få tid för återhämtning. Det dåliga samvetet gnager ständigt från något håll.

Jag har ju hela tiden vetat att beslutet att bli min egen skulle föra med sig mer jobb, men också en större frihet att kunna utföra det jobbet under mina villkor. Något som verkligen stämmer och jag älskar det. Jag jobbar dagar, kvällar och helger. När kreativiteten faller på och när jag har orken. Men jag kan också ta en paus och vila när det behövs

Men det är helt klart tufft att sitta och jobba på kvällar eller helger när Anton är ledig och märka på honom att han undrar varför inte mamma är med honom och pappa och leker eller myser. Det dåliga samvetet säger att jag är en värdelös mamma.

Jag vet att jag är en helt ok mamma, ibland tom riktigt bra. Det gäller bara att komma ihåg det de där gångerna som jag väljer att jobba istället för att busa med min unge.

Min regel är att varje dag måste innehålla åtminstone lite bus och lite mys. Varje dag ska jag få honom att kikna av skratt. Och varje dag ska han veta att jag älskar honom. På så sätt motar vi bort det dåliga samvetet tillsammans.

Jag är nog en ganska bra mamma ändå.

Posted on

Det ordnar sig – ett år senare

Idag är det ett år sedan jag, fylld av både ångest och lättnad, klev in genom dörrarna på Svenska Spel. Denna gången skulle vara den sista som anställd. Jag kom dit för att säga upp mig.

Efter nästan ett år som sjukskriven hade jag fattat beslutet att istället för att försöka gå tillbaka till något som inte passade mig, skulle jag istället våga satsa på mina drömmar och våga tro mig själv. Jag hade ingen tydlig bild av vad det egentligen var jag tänkte göra med RockEm, men min ständige påhejare Johne tjatade sitt mantra.

”Jag har sett dig i action, och jag vet att du klarar vad som helst. Du måste bara komma ihåg det själv.”

Ibland är det skönt att ha jobbat ihop, det gav liksom lite mer tyngd till de där orden. På vägen ut lämnade jag glatt in mitt passerkort till Matilda (tror jag) i repan. Ångesten var borta.

Exakt vad jag skulle göra blev helt plötsligt inte det viktigaste att komma på. Och jag hade ju faktiskt mina tre månades uppsägningstid att bestämma mig.

Vägen har definitivt inte varit rak, det är den fortfarande inte och kommer nog aldrig vara. Jag gillar kringelvägar. Jag vill otroligt många saker och tar några i taget. Jag vet att jag kommer misslyckas med vissa och några kommer bli succéer. Huvudsaken är att jag vågar och att jag mår bra.

Företaget har varit aktivt sen november. Idén med I Heat You kickades igång i januari och jag tror att jag blev sugen på att hjälpa företag med content i februari. Idag går företaget med vinst så vi klarar oss och kan investera lite i framtiden och innovation. Trots alla som sagt att det skulle vara omöjligt att få det att gå runt så fort.

Så kanske har han rätt den där snubben jag är gift med ändå. Kanske klarar jag vad som helst. Oavsett vilket så vet jag nu att ”Det ordnar sig”.

be-unique-rosabak-original

Posted on

Vad gör du egentligen?

En del saker sägs på riktigt, en del kanske bara i mitt huvud. Ibland är det svårt att veta skillnaden. Speciellt med en hjärna som är näst intill omöjlig att stänga av.

Här är iaf vad det är jag egentligen gör nu 🙂

Random bekant: Vad är det du gör nu egentligen? Du målar om möbler eller?

Jag: Nja, det började väl lite där men den största delen av tiden konsultar jag som content manager.

Random bekant: Jahaaaaaaaa (ser väldigt förvirrad ut och verkar nervös för att jag ska förstå att hen inte fattar vad jag pratar om)

Jag: Ja, alltså jag hjälper företag att stärka sina varumärken genom att visa upp vad de kan och vad de gör. Dels med sociala medier, som Facebooksidor, Instagram eller Twitter t.ex., så de delar med sig av rätt saker och skriver på ett  och dels med innehåll till deras egna hemsidor. Både med statiska sidor och vad det ska stå där, men även med löpande nyheter t.ex. bloggar.

Random bekant: Jahaaaaa. Så du bloggar alltså? Och Facebookar?

Jag: Jepp! Fast på ett strategiskt och varumärkesbyggande sätt.

Random bekant: Men kan de inte göra det själva?

Jag: De allra flesta idag har absolut koll på hur man lägger upp en status på Facebook. Det är inte så svårt, bara att skriva och klicka publicera. Men det kluriga kan vara att skriva på rätt sätt och hålla ihop strategin. Veta varför en delar olika saker. Analysera vad som fungerar och agera på det. Alla tycker inte att det är lätt att skriva på ett intressant och fångande sätt. Sen tar det ju tid också. Du ska ju både ta reda på vad det är du ska skriva om, hålla koll på vad som händer på marknaden, fota, redigera bilder osv.

Random bekant: Så du målar inte möbler alltså?

Jag: Nej, bara för skojs skull.

Random bekant: Trist, men det kanske är roligt att sitta på Facebook hela dagarna. Höhö *blink blink*

Jag: Jo, det är riktigt roligt att få jobba med olika företag på helt skilda marknader och möta deras olika utmaningar. Jag får verkligen ta vara på det jag är bäst på och tycker är roligast. Jag får varje dag vara superkreativ och dessutom hela tiden tänka strategiskt och analytiskt.

Random bekant: Jaha. Det låter ju roligt. Fast man kan ju inte vara både analytisk och kreativ.

Jag: Jo.

Posted on

Styrelseuppdrag Marknadsföreningen Gotland

För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att vara med i Marknadsföreningen Gotlands styrelse och i fredags, på årsmötet, blev jag invald. Det känns fantastiskt roligt och spännande.

Dessutom verkar resten av styrelsen vara ett riktigt bra gäng. Tror vi kommer få både roligt ihop och kunna utbyta en hel del erfarenheter.

Helt klart ett bra avslut på en riktigt bra vecka.

Posted on

Att prata om psykisk ohälsa

I söndags var jag inbjuden till Domkyrkan för att sampredika med Elisabeth Sjölander om psykisk ohälsa och hur jag vända min utbrändhet och depression till att våga satsa på och älska mig själv.

Jag pratar ju praktiskt taget dagligen om psykisk ohälsa, ångest och saker jag varit med om. Det är egentligen ingen stor grej för mig att prata om dessa ämnen, i den bemärkelsen att jag gärna gör det och jag tycker inte att det är jobbigt. Däremot var det fantastiskt känslosamt att få göra det offentligt.

Jag vill ju nå ut med mitt budskap. Öppna upp samhället och visa att det är ok att prata om psykisk ohälsa osv och och att det är något som vi måste prata om. Det är inget farligt. Det farliga ligger i att inte prata.

Sen är det klart att det även för mig är läskigt att prata om det som av många anses vara tabu. Även superhjältar tycker att saker är läskiga ibland. Men jag har alltid sagt att om jag bara kan hjälpa en enda människa. Om jag bara kan låta en enda människa känna att hen inte är ensam. Då är det värt att det är lite jobbigt och att en del blir obekväma.

Jag fick så otroligt många fina ord efter gudstjänsten. Jag kände att jag gjorde skillnad.

För er som kände igen er. För er som knappt klarade av att hålla tårarna borta. För er som lät tårarna rinna. För er, var det värt det.

rockem-dialogpredikan-visby-domkyrka
Foto: Miriam Nilsson

 

 

Posted on

Grattis till oss

Internationella kvinnodagen. Grattis till alla oss kvinnor. Jag tänkte att jag skulle skriva en lista på saker som du gratulerar mig för när du säger ”Grattis” idag. Men jag blev så arg, så jag valde att avsluta skrivandet och ta bort den. Men låt oss jämföra det med att du grattar någon med Aids på internationella Aids-dagen. Grattis till att du har blivit sjuk. Nä, det är iaf inget jag gör. Tycker det hade varit ganska elakt gjort.

Här kommer en liten lista på saker du kan göra istället i lite olika situationer:

  1. Hör du någon säga ”Grattis på kvinnodagen!” – informera om att det är fel att gratulera idag. Du kan säga ”Att gratta någon för att vara kvinna idag är som att säga grattis till att du är född till kvinna och hela tiden blir diskriminerad”. Helt ok om du hellre vill sno min jämförelse med Aids.
  2. Drar någon ett sexistiskt skämt – säg ifrån och ifrågasätt. Att vara tyst är att hålla med.
  3. Sitter du i möte – fundera på om du låter kvinnorna i mötet ta plats, är de ens där? Avbryt inte och säg ifrån om någon annan gör det.
  4. Ser du en sexistisk reklam – anmäl
  5. Visa var du står genom att gilla eller dela inlägg på FB eller andra sociala medier.
  6. Har du en kollega som är hemma på föräldraledighet – dubbelkolla med chefen så att hen har blivit inbjuden till aktiviteter, utbildningar och lönesamtal.
  7. Fundera på hur det ser ut hos er, gör ni lika mycket ”obetalt arbete”?

”Men har inte feminismen gått för långt ändå?”

Nej. Feminism är kampen för jämställdhet. Fundera på det ett tag. Jämställdhet. Dvs att alla är lika värda och alla behandlas lika. HUR kan den kampen gå för långt?

De som säger att feminismen har gått för långt verkar mest bara vilja rättfärdiga sitt egna beteende eller skaffa snabba poänger under eftermiddagsfikat. Ett ”bra” exempel är väl det eviga hatet mot kvinnor som inte rakat sig under armarna. Eller gud förbjude bikinilinjen!

Att någon har håriga armhålor kanske är något som du tycker är fult. Helt ok (eller nja, med tanke på varför du eg tycker det är fult så känns det inte helt ok men dit orkar jag inte dra diskussionen nu), men det feminismen handlar om är ju just det – allas lika värde. Rätten att bestämma över sin egna kropp. Det skadar inte dig att en person har håriga ben eller armhålor, eller hår någon annanstans heller för den delen. Precis lika lite som det skadar mig att du har fula skor.

(Pssssssst. Här kan du också säga ifrån. Du får mer än gärna sno min jämförelse med skor.”)

”Men vaddå? Ska jag behöva ta fram ett kontrakt som vi ska skriva på för att kunna bevisa samtycke”

Jag håller med. Kontrakt och administration är väldigt sällan sexigt. Men:

  1. Fråga om du är det minsta osäker… Fråga förresten ändå, det är ganska troligt att du inte kan tyda signalerna rätt. Det kan faktiskt vara så att även DU haft sex med någon mot dennes vilja. Känns det bra?
  2. Om någon säger nej så betyder det nej
  3. Ligg inte med någon som är för onykter
  4. Tjata inte
  5. Om någon inte verkar engagerad i sexet så har det antagligen inte att göra med att hen är dålig i sängen. Hen vill helt enkelt inte ligga med dig. Så sluta med det.
  6. Ifrågasätt när någon berättar om tjatsex osv.

Jag har liksom aldrig riktigt fattat det där. Varför vilja ligga med någon som inte verkligen vill ligga med dig. Varför vill någon tjata sig till sex? Varför vill någon ligga med någon som uppenbarligen är för full för att ha koll på vad hen vill? Och hur i helvete har det gått så långt så det skryts om det? JAG FATTAR INTE!

”Klart att alla är lika värda. Men jag gillar inte ordet feminism.”

Trist för dig. Nu råkar det vara så att feminismen är den ideologi som kämpar för det här. Om du har något emot att ordet har en ”klang åt det kvinnliga hållet” så kanske du ska fundera på varför du ser det som något dåligt…

Tror du på allas lika värde. Tycker du att alla har rätt till samma lön för lika arbete. Tycker du att våldtäkt är dumt. Ja, men då är du feminist. Oavsett vad du säger.

Nästa gång du säger att feminismen gått för långt säger du att jag inte är värd samma lön som en man med samma kvalifikationer och som presterar på samma nivå på samma arbete.

Nästa gång du säger att du är emot en samtyckeslag så säger du att jag inte äger rätten till min kropp och att jag får skylla mig själv som blivit våldtagen.

Nästa gång du säger att du inte är feminist säger du att du INTE tror på allas lika värde.

 

Så snälla. Säg inte grattis till mig idag.

vi-håller-händer

 

 

 

Posted on

När drömmar blir verklighet

Jag måste nog säga att det inte är varje dag som jag anordnar möhippor. Det är inte heller varje dag som prästen som ska viga brudparet är med på möhippans middag. Eller att jag hamnar i ett djupt samtal med en otroligt cool präst om livet. Berättar min historia och varför jag är där jag är idag.

Men för några veckor sen hände just det. På möhippan för Sara lärde jag känna Gotlands superpräst Elisabeth Sjölander. Vi kom att prata om mig, RockEm och vad som tagit mig hit. Utbrändhet, feminism, allas lika värde och rätt att platsa in, oavsett form.

Och hon måste ha gillat vad hon hörde. För helt plötsligt hade jag gått med på att sampredika med henne i Domkyrkan den 6 mars kl 11. För att prata om just detta. Utbrändhet, livsavgörande beslut och vad som är viktigt i livet.

Det ska bli så otroligt spännande och det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Att få sprida mitt budskap, min historia och kanske, kanske inspirera någon. Lite coolt känns det ju att få göra det i Domkyrkan också. Farfar (som ju var präst) skulle nog ha blivit stolt.

Kameran laddad och läppstiftet på. Redo för @formexstockholm ! Kom fram och heja om ni ser mig! Ready for @formexstockholm So psyched! #seflie #me #jag #moi #retrodress #rockabilky #lipstick #tiger #tigerglasses #nukörvi

Posted on

Stark, svag och personlig

Jag är ju ganska öppen i min blogg och även i verkliga livet med hur jag mår, vad jag har för utmaningar, åsikter i politiska frågor och så vidare. Självklart kan folk ha åsikter om det. Folk har åsikter om det mesta. Och min inställning är väl att ta de beslut som du tar, det är din sak. Men om jag vill vara öppen, om jag känner att jag vill och kanske även behöver dela med mig av mina tankar, åsikter och känslor. Låt mig då göra det.

Den allmänna åsikten verkar vara att vi ska stänga in allt som är jobbigt. Vi ska inte visa oss ”svaga”, gud hjälpe den som gråter. Vi förväntas dölja vad vi känner. Det har på något sätt blivit vad som är den optimala modellen för att vara professionell. Jag har provat att trycka undan vad jag egentligen känner. Jag har provat att hela tiden tänka att andra har det värre. Och vi vet hur det slutade.

För mig står professionalism för att jag gör mitt jobb, jag har en nära kontakt med mina kunder och leverantörer, levererar på utsatt deadline och är ärlig och spelar fair.

I en tid när sjukskrivningarna skjuter i höjden och människor springer in i väggar till höger och vänster, så kanske min öppenhet kan hjälpa någon. Kanske någon annan se att det visst går att prata om hur man mår egentligen. Våga släppa garden. Och komma ut som en, på riktigt, stark människa. Styrka är inte att stänga inne. Styrka är att våga göra det som är läskigt.

vi-håller-händer

Posted on

Inte er kvinna

Det är nog ingen som har missat att det i fredags (29/1) drog fram en rasistisk lynchmobb genom Stockholm. Eller att det dyker upp diverse rasistiska och fascistiska grupperingar som helt plötsligt säger sig stå på kvinnornas sida och föra en kamp för att skydda vita/”svenska” kvinnor.

Hur många av dessa förkämpar backar upp Zara Larsson när hon blir påhoppad? Hur många tar avstånd från sexistiska skämt på lunchen? Hur många är för en samtyckeslagstiftning? Hur många ser det som självklart att deras barn själva väljer partner, oavsett kön eller härkomst?

Lynchmobben i Stockholm använder min roll som kvinna för att rättfärdiga sin rasism. Det är inte ok. Jag är inte er kvinna.
be-unique-superawesome-helrosabak-utan text